Igår kväll hade den är killen feber. Vi bäddade på två madrasser i barnens sovrum så att jag kunde sova bredvid honom och hålla koll på läget under natten. När jag la mig kände jag att något nuddade vid min näsa och öppnade ögonen. Det som nuddade min näsa var Nils näsa och han tittade mig djupt i ögonen och log. När jag log tillbaka skrattade han och sedan gosade han näsa mot näsa igen för att plötsligt somna om.
Nästan ofattbart att det var på den platsen som Nils föddes för två år sedan. Grattis Nilsson!
