Igår kväll hade den är killen feber. Vi bäddade på två madrasser i barnens sovrum så att jag kunde sova bredvid honom och hålla koll på läget under natten. När jag la mig kände jag att något nuddade vid min näsa och öppnade ögonen. Det som nuddade min näsa var Nils näsa och han tittade mig djupt i ögonen och log. När jag log tillbaka skrattade han och sedan gosade han näsa mot näsa igen för att plötsligt somna om.
Nästan ofattbart att det var på den platsen som Nils föddes för två år sedan. Grattis Nilsson!
Vi funderade på om vi skulle ta tag i potatislandet.

Vi tog tag i potatislandet.
Vi målade ladugården. Rött.
Vi målade ladugården. Svart.
Vi drack vatten och tittade på ladugården.

Vi pratade med hästarna.
Kycklingarna växte och fick flytta till hönshuset med hönsgård.
Vi hade gårdsfest.

Sara plockade upp potatis.

Howard kom och klippte tackorna.

Vi körde ut en ny stolpe till stängslet.
Jag försökte smälta choklad i micron men utlöste brandvarnaren.

Vi gick ut till stora vägen och satte oss för att kolla på bilar.
Jag tog kort på balspjutet.

Nilsson somnade i gungan.
Här ska det bli en sommaräng.
Och här, ute vid vägen, finns en gammal kista som nu har fått blommor i sig.
Elis spelade Angry Birds.
Vi hittade en humla som vilade under Värmlands landskapsblomma.
Fåren har flyttat till ny hage med fint bete.
Nils gjorde sig en ostmacka.

Här har Nilsson tänkt sova i natt.